oktoberskorpion

Vafan är det för jävla kandidater till Rockbjörnen? Hallå, anser verkligen svenska folket att exempelvis Ola ,Linda och Agnes är det bästa vi har? I SÅFALL , FUCK YOU SVENSKA FOLKET! Ni sucks!

Tystnaden är gudomlig! Har den senaste timmen hört på någon jävla asfaltborr som håller på PRECIS UTANFÖR MITT FÖNSTER!
Men nu har väl borrarna frukost eller nåt, för det är helt tyst och det är HELT UNDERBART.
Alltså, ska jag tvingas lyssna på borren HELA JÄVLA DAGEN??
Jag sitter ju typ här och skriver...ja, eller i alla fall ska försöka, har fan fått analyskramp och vet varken ut eller in längre...
Men ingenting blir i vilket fall som helst bättre av en jävla asfaltborr!!

Usch vilken pissig start på dagen! Tack som fan hyresvärd, eller vem fan som nu än bestämt att här skulle borras just nu!

Update!
Det är fortfarande tyst och borraren går och samlar ihop krossad asfalt. Men vågar jag verkligen skriva detta...tänk om ödets ironi gör att borrhelvetet startar igen...
Förresten är det i morgon julkorten måste skickas för att komma fram i tid. Det blir till att skriva lite senare. Jobbig tradition det där. Man vet ju vem man får ifrån och känner då tvång att skicka tillbaka för att inte verka nonchalant och otacksam. Sen händer det ju att man får från någon oväntad och DÅ får jag ångest! Fast innerst inne tycker jag det är kul att skriva, det hör till jultraditionen på något sätt.
Tog bort ett stycke text från min uppsats och det känns så jävla skönt. SKALA! Nu vill jag bara hitta mer att ta bort...hmmm.

JOHO, för att låna Homers uttryck, the blog is working!

Lite läsabstinens får man ju allt, dock inte skrivabstinens i samma utsträckning...
Kan kanske bero på att det enda jag gör nuförtiden är att skriva. Jag lever mina dagar framför datorn och det är fan inte frivilligt!

Har dessutom haft en sjuk son hemma i två dagar, den andra idag. Det blir ju lite intressekonflikter och jag tycker så synd om honom för att i stort det det enda han ser och hör av sin mamma är sidoprofilen av kroppen framför skärmen, tangentbordssmatter, suckande, mumlande ett och annat svärord. Ibland vänder hon sig mot honom för att fråga hur han mår eller om han är hungrig eller törstig.
Vilken tur att hon då har en så duktig och förstående son. Eller kan detta bero på att X-box 360 och MTV finns. Det är nog en blandning av båda.
Fast idag har vi faktiskt skrivit några julkort - när fan måste de senast skickas förresten? och vi lyssnar just nu på julmusik, vilket ju rubriken antyder.

Skulle egenligen gått på julfest hos en kursare idag men jag orkar inte och är faktiskt inte alls upplagd för vare sig umgänge eller alkohol. Hur jävla tråkig får man blì innan allting tar slut??

Sparar umgänget och alkoholen till sambon i morgon, det blir antagligen årets sista after work då. och det ser jag verkligen fram emot. I LOVE AFTER WORKS!
Fast för mig blir det egentligen pre work för jag ska ju faktiskt jobba hela helgen!

Upptäckte Marcus Birros blogg igår och måste låna en rad, hoppas han inte tar illa upp...

'Folk som viker ihop servetten efter frukost skrämmer mig'

Detta konstaterande funkar lika bra ensamt som i sitt sammanhang, om hur folk beter sig under en hotellfrukost. Jag skrattade mycket befriande en stund, sen började jag fundera över om JAG SJÄLV viker ihop servetten. Tänk om jag gör det, då är Marcus Birro rädd för mig!
Arma tanke, hoppas verkligen inte att det är så, för jag måste nog erkänna att konstaterandet även gäller mig. Jag är nog fan också rädd för folk som viker ihop servetter.

Nu kommer nog snart sonens pappa och hämtar honom och jag slipper ha dåligt samvete mer.

Jingle bells

Shit vad bloggen är seg och har varit det sedan i går kväll när jag skrev ett inlägg i kära vännen, M:s blogg. Det försvann i tomma intet efter att servern försökt posta det i en kvart ungefär. Får se om detta går samma öde till mötes...antagligen.

Jaa, här är det samma gamla visa som det varit de senaste veckorna - följetongen med examensarbetet continues.

Kom på att jag ska på kursarjulfest hos H på torsdag och blev mest trött. Ska ju köpa julklapp, julsnacks och alkohol tills dess och jag hade ju inte tänkt mig någon citytour dessa dagar. PUH.
Funderade en stund på att skita i det men så jävla boring får man ju inte vara. I like my kursare och är nyfiken på hur det går för dem i skrivarhelvetet. Ja ja, får se.

Alltså mina hyacinter är osynkade, efter en veckas instängdhet i sina blad har de nu äntligen börjat visa livstecken men den ena är way before. Slutar väl med att den vissnar när den andra slår ut. Förra året hade vi två som aldrig slog ut...Jag har nog ingen tur med de där vackra, väldoftande växterna.

ÅÅHH, tillbaka till eländet...

AAHH, nu kom posten, en ljusglimt i tillvaron = vilket spännande liv jag har nuförtiden.

ÅÅHH, vilken jävla typisk måndag det är idag!
Trött, eländig, omotiverad och frustrerad över det numera jävligt uttjatade examensarbetet.
Pricken över i:et är ju dessutom det helpissiga vädret, fast i och för sig stör det väl kanske inte mig så mycket. Jag är ju stuck on the inside så man kanske till och med kan uppskatta kaoset utanför och tända några extra stearinljus, stjärnorna i fönstret och så GRANEN förstås.

Vill egentligen bara måla mina naglar röda. Fast det hade nog blivit för jävla fult. Är helt kaffeskakig och stressad så väl avvägda kanter är det nog inte tal om. Jag har för övrigt generellt mycket svårt att få till det snyggt. Det funkar skitbra när man målar med höger hand men sen när vänsterhanden ska i arbete brukar allt floppa.

Någon som har tips på bra metod samt ett snyggt rött nagellack förresten?

Har på tal om rött börjat vänja mig vid mitt knallröda Nivea läppstift nu. De första gångerna jag använde det kände jag mig så utstuderat spacklad. Jag är ju inte den som kletar ner mig alltför mycket. Men med mycket sparsam övrig make samt ganska nedtonad klädsel har jag upptäckt att det är jävligt snyggt.

Hmm, det är alltså sådana diskussioner som stjäl tid från mitt arbete.

De hade förresten ringt från Skurup på min mobil i morse och frågade om jag kunde jobba idag. Tycker det är ganska skönt att jag inte hörde det för jag hade bara fått ångest och sagt ja, fast jag inte har tid.
Lite ångest fick jag ändå, för att jag inte svarat, så jag ringde nyss, fick telesvar i örat och där sa jag att jag inte hört det, vill ju inte att de ska tro att jag bara ignorerar dem. Jag vill ju hemskt gärna att de ska fortsätta ringa, när jag har tid det vill säga.

Nä, back to fucking work!

Då var det fanimej söndag kväll, IGEN.
Denna veckan har verkligen gått löjligt fort. Känns fan som om det var typ i förrgår man låg här och glodde på Metallicadokumentären, fast det alltså var en hel jävla vecka sedan!
Sonen frågade mig i torsdags om jag ville att det skulle vara en annan dag. Svaret jag gav, nämligen att det gärna fått vara tisdag, upplyser ju om att något är seriöst fel...För att förtydliga menade jag alltså i examensarbetesyfte, jag hade gärna tagit emot fler dagar veckan som varit, den har verkligen gått i det hektiska tecknet. Har även hunnit med att vicka.

Nästa vecka kommer även den att gå i examensarbetets tecken, plus jobba helgen.......................................
Desutom ingen son vilket faktiskt känns för jävligt, är skitdeppig för det nu!
När jag är så deppig följer även en massa konstiga neuroser, jag börjar se faror över allt, för sonen alltså. Börjar måla upp scenarier om vad som till exempel kan hända när han går till och från skolan os.v. Jo, jag har en ganska påtaglig dödsångest å hans vägnar med jämna mellanrum och det är skitjobbigt.
Denna ångst kommer oftast när något har varit bra, det är väl förstås då lyckan blir så påtaglig att man blir så rädd att förlora den antar jag...

Igår var föräldrarna här, vi åt god mat, drack gott glögg och vin och bowlade - jag slog t.o.m. två strikes! Favorit i repris från förra julbowlingkvällen var min pepparkakscheesecake som faktiskt är så god att jag har svårt att förstå att det är jag som bakat den. Huvudrätten bestod av en qourngryta som blev mycket uppskattad och var lättlagad så den lär ju återkomma på vårt middagsbord.

Idag köpte vi gran och klädde den - blev så fin. NU är här verkligen komplett julmys hemma! Saknas då bara sonen nästa vecka...

Jag var i  även i stan i eftermiddags och köpte de första julklapparna som nu ligger inslagna under granen och väntar på att bli uppslitna av ivriga fingrar.
Sonen ska förresten fira jul med sin pappa i år så det blir lilla julafton med min sida. Det gör ju heller inte deppigeten mindre.

Nu kan man ju då resonera som så att eftersom det varit en så bra och mysig helg med allt vad den har inneburit, borde jag väl kunna fokusera på det i stället för att sitta här och vältra mig i självömkan. Ska bara komma på hur...

Får väl lägga mig i soffan och läsa lite William Faulkner - Det allra heligaste, då fokuserar jag väl förhoppningsvis på den ett tag.

God Natt