oktoberskorpion

Har nu suttit ett jävla bra tag och uppdaterat startsidan och läst nyinkomna bloggar, tar på krafterna måste jag säga.

En del är intressanta, särskilt modebloggarna har jag märkt, för de är mest lättlästa vid den här tiden på dygnet, kanske annars med iofs.

Jag är nog fan rätt ytlig för det mesta, för när det kommer till längre mer intellektuella resonemang orkar jag inte alltid följa med, eller så handlar det bara om att jag inte har tålamod att läsa vidare. Ialla fall här i bloggarna.

Men jag är jävligt glad och nöjd över att jag har börjat läsa skönlitterärt igen i alla fall, har fan inte läst en skönlitterär bok på över än fem år, fram tills för två månader sedan då jag i bakfyllan hittade Alkemisten på bordet hemma hos min arbetsgivare och sträckläste den på mindre än två timmar.

Sedan dess har det gått av bara farten och nu ligger jag här halva nätterna och läser, kan riktigt längta tills övriga familjen har somnat så jag får träda in i Per Hagmans underbara?! värld.

Han är ett geni som jag aldrig tänker sluta lovprisa! Men fan, nu har jag ju snart bara två böcker kvar av honom att läsa, blir nog svår abstinens tills nästa kommer!

Då får jag väl fortsätta projekt Paulo Coelho, av honom har jag ju faktiskt bara avverkat två, så där är ju mycket att se fram emot, dessutom står, Ett öga rött fortfarande oläst så det så.

Hoppas bara att jag kommer att hålla läslågan vid liv när jag snart börjar plugga igen, av tidigare erfarenhet vet jag ju att det sista man vill se när kurslitteraturen är genomplöjd är ännu en bok, men fan omväxling förnöjer säger man ju.

Ja ja, skit i det nu! Idag var sonen och jag i Trelle och hälsade på farmor och hade blandade känslor när vi gick därifrån. Fan vad hon är gammal i sin kropp nu, är nästan plågsamt att träffa henne ju, känns som om man gör det för att stilla sitt dåliga samvete.

Det gör ont när man tittar på gamla kort och minns henne som den pigga farmorn jag tillbringade så mycket tid hos förr, då var hon fan odödlig och nu är hon nästan bara dödlig, fast ändå inte, hon har lurat döden länge, så hon lär nog fan göra det ett bra tag till, fast hon själv säger att det enda hon vill är att försvinna, hon är nöjd nu.

Det är nästan så att man unnar henne det, men samtidigt talar egoisten i mig om att det gör för ont att förlora henne så hon måste bli kvar, det är en för stor del av mig som försvinner med henne, när det nu än sker.

Fan, nu blev jag så deprimerad att jag inte vill skriva mer, hade ju faktiskt mycket mer att skriva om men Fuck it!

Nu blir det herr Hagman istället.

See you soon

Har blivit Diagnosfrälst, intressant, kul och mycket givande läsning, men språket, formuleringarna och innehållet (kanske samma sak alltihopa förresten, jag är inte sådär litteraturvetenskaplig som jag önskar att jag vore) känns märkligt bekant.

Kanske är alla intressanta litterära kulturmänniskor från 70- och möjligtvis 80-talsgenerationen stöpta i någotsånär samma form, verkar ju så. Men det gör absolut inget, jag gillar det som fan! I alla fall dem som behärskar sin konst.

Tisdag eftermiddag och jag har gjort ungefär samma som jag brukar när jag är ensam, vilket då betyder, i stort sett ingenting.

Ätit frukost med sonen, hasat runt i morgonrocken några timmar för att plötsligt komma till insikt med att hans kompisar ju faktiskt kan ringa på och att det då inte ser så trevligt ut med en mamma i morgonrock kl. 13.00 en tisdag eftermiddag.

Sonen försvann dock till en kompis några nummer längre ner på gatan utan att någon ringde på, skönt. Men jag fick ju i alla fall en anledning att shape up. Så nu sitter jag vid datorn och gör ingenting för att återknyta till ovan.

Dock har jag ju storslagna planer. Jag ska diska, handla mat, sen ska jag laga maten, fy fan vilken innehållsrik dag!

Tack och lov att skolan snart börjar, jag behöver nog ett liv! Fast jag gillar ju den här totala lättjan i perioder, fast bara i perioder, typ några dagar eller så, för sen skriker varje fiber av min kropp att det är nog, get a life! 

Har läst ganska många s.k modebloggar nu, där folk lägger in saker o ting de ska köpa eller har köpt, så nu ska jag inte vara sämre, bara det att det är så jävla jobbigt att klydda mesd bilder, man måste ju först spara dem o sånt skit, men nu ska jag visa en assnygg adidasjacka jag bara måste ha!

Vart fan tar ni vägen?

Vem är det som äter gummiband i detta huset? Det är som med strumpan i tvättmaskinen, plötsligt är den bara borta...

För övrigt är jag bara sååå jävla uttråkad, har legat i soffan hela jävla veckan, bortsett från när jag var på vårdcentralen i går då. Men det var inget fel på mig förutom feber som jag inte ens visste att jag hade.

Hur fan kan man då ha ont i halsen typ alltid?

Men det är ju iaf friidrott på tv och sämre kan man ju titta på! Oxå ska jag på bröllop på lördag, till en kusin jag träffar ca en gång vart tredje år...skumt.

OM jag nu någon gång skulle gifta mig kommer jag ju inte att bjuda honom, vad händer då? *s*

Bröllop medför ju då dessutom viss ångest:

1. Vad ska man ha på sig då det står, Kavaj på inbjudningskortet?

2. Varför måste alla som gifter sig bo i någon utkant av samhället utan kollektiva buss/tåg förbindelser med omvärlden?

Tja, i detta fallet kommer jag inte på fler punkter just nu, men det kommer säkert flera, be sure!

Jag har dessutom kommit på att det finns väldigt mycket som ger mig olika grader av ångest nu för tiden, läste för övrigt i Aftonbladet att just oro är vår nya folksjukdom och JAG skriver under!

Kan man få semester från sig själv några dagar?