Vår julskinka har rymt och det tycker vi är grymt
JOHO, för att låna Homers uttryck, the blog is working!
Lite läsabstinens får man ju allt, dock inte skrivabstinens i samma utsträckning...
Kan kanske bero på att det enda jag gör nuförtiden är att skriva. Jag lever mina dagar framför datorn och det är fan inte frivilligt!
Har dessutom haft en sjuk son hemma i två dagar, den andra idag. Det blir ju lite intressekonflikter och jag tycker så synd om honom för att i stort det det enda han ser och hör av sin mamma är sidoprofilen av kroppen framför skärmen, tangentbordssmatter, suckande, mumlande ett och annat svärord. Ibland vänder hon sig mot honom för att fråga hur han mår eller om han är hungrig eller törstig.
Vilken tur att hon då har en så duktig och förstående son. Eller kan detta bero på att X-box 360 och MTV finns. Det är nog en blandning av båda.
Fast idag har vi faktiskt skrivit några julkort - när fan måste de senast skickas förresten? och vi lyssnar just nu på julmusik, vilket ju rubriken antyder.
Skulle egenligen gått på julfest hos en kursare idag men jag orkar inte och är faktiskt inte alls upplagd för vare sig umgänge eller alkohol. Hur jävla tråkig får man blì innan allting tar slut??
Sparar umgänget och alkoholen till sambon i morgon, det blir antagligen årets sista after work då. och det ser jag verkligen fram emot. I LOVE AFTER WORKS!
Fast för mig blir det egentligen pre work för jag ska ju faktiskt jobba hela helgen!
Upptäckte Marcus Birros blogg igår och måste låna en rad, hoppas han inte tar illa upp...
'Folk som viker ihop servetten efter frukost skrämmer mig'
Detta konstaterande funkar lika bra ensamt som i sitt sammanhang, om hur folk beter sig under en hotellfrukost. Jag skrattade mycket befriande en stund, sen började jag fundera över om JAG SJÄLV viker ihop servetten. Tänk om jag gör det, då är Marcus Birro rädd för mig!
Arma tanke, hoppas verkligen inte att det är så, för jag måste nog erkänna att konstaterandet även gäller mig. Jag är nog fan också rädd för folk som viker ihop servetter.
Nu kommer nog snart sonens pappa och hämtar honom och jag slipper ha dåligt samvete mer.
Jingle bells
Lite läsabstinens får man ju allt, dock inte skrivabstinens i samma utsträckning...
Kan kanske bero på att det enda jag gör nuförtiden är att skriva. Jag lever mina dagar framför datorn och det är fan inte frivilligt!
Har dessutom haft en sjuk son hemma i två dagar, den andra idag. Det blir ju lite intressekonflikter och jag tycker så synd om honom för att i stort det det enda han ser och hör av sin mamma är sidoprofilen av kroppen framför skärmen, tangentbordssmatter, suckande, mumlande ett och annat svärord. Ibland vänder hon sig mot honom för att fråga hur han mår eller om han är hungrig eller törstig.
Vilken tur att hon då har en så duktig och förstående son. Eller kan detta bero på att X-box 360 och MTV finns. Det är nog en blandning av båda.
Fast idag har vi faktiskt skrivit några julkort - när fan måste de senast skickas förresten? och vi lyssnar just nu på julmusik, vilket ju rubriken antyder.
Skulle egenligen gått på julfest hos en kursare idag men jag orkar inte och är faktiskt inte alls upplagd för vare sig umgänge eller alkohol. Hur jävla tråkig får man blì innan allting tar slut??
Sparar umgänget och alkoholen till sambon i morgon, det blir antagligen årets sista after work då. och det ser jag verkligen fram emot. I LOVE AFTER WORKS!
Fast för mig blir det egentligen pre work för jag ska ju faktiskt jobba hela helgen!
Upptäckte Marcus Birros blogg igår och måste låna en rad, hoppas han inte tar illa upp...
'Folk som viker ihop servetten efter frukost skrämmer mig'
Detta konstaterande funkar lika bra ensamt som i sitt sammanhang, om hur folk beter sig under en hotellfrukost. Jag skrattade mycket befriande en stund, sen började jag fundera över om JAG SJÄLV viker ihop servetten. Tänk om jag gör det, då är Marcus Birro rädd för mig!
Arma tanke, hoppas verkligen inte att det är så, för jag måste nog erkänna att konstaterandet även gäller mig. Jag är nog fan också rädd för folk som viker ihop servetter.
Nu kommer nog snart sonens pappa och hämtar honom och jag slipper ha dåligt samvete mer.
Jingle bells
Kommentarer:
Trackback