Granen står så grön och grann i stugan
Då var det fanimej söndag kväll, IGEN.
Denna veckan har verkligen gått löjligt fort. Känns fan som om det var typ i förrgår man låg här och glodde på Metallicadokumentären, fast det alltså var en hel jävla vecka sedan!
Sonen frågade mig i torsdags om jag ville att det skulle vara en annan dag. Svaret jag gav, nämligen att det gärna fått vara tisdag, upplyser ju om att något är seriöst fel...För att förtydliga menade jag alltså i examensarbetesyfte, jag hade gärna tagit emot fler dagar veckan som varit, den har verkligen gått i det hektiska tecknet. Har även hunnit med att vicka.
Nästa vecka kommer även den att gå i examensarbetets tecken, plus jobba helgen.......................................
Desutom ingen son vilket faktiskt känns för jävligt, är skitdeppig för det nu!
När jag är så deppig följer även en massa konstiga neuroser, jag börjar se faror över allt, för sonen alltså. Börjar måla upp scenarier om vad som till exempel kan hända när han går till och från skolan os.v. Jo, jag har en ganska påtaglig dödsångest å hans vägnar med jämna mellanrum och det är skitjobbigt.
Denna ångst kommer oftast när något har varit bra, det är väl förstås då lyckan blir så påtaglig att man blir så rädd att förlora den antar jag...
Igår var föräldrarna här, vi åt god mat, drack gott glögg och vin och bowlade - jag slog t.o.m. två strikes! Favorit i repris från förra julbowlingkvällen var min pepparkakscheesecake som faktiskt är så god att jag har svårt att förstå att det är jag som bakat den. Huvudrätten bestod av en qourngryta som blev mycket uppskattad och var lättlagad så den lär ju återkomma på vårt middagsbord.
Idag köpte vi gran och klädde den - blev så fin. NU är här verkligen komplett julmys hemma! Saknas då bara sonen nästa vecka...
Jag var i även i stan i eftermiddags och köpte de första julklapparna som nu ligger inslagna under granen och väntar på att bli uppslitna av ivriga fingrar.
Sonen ska förresten fira jul med sin pappa i år så det blir lilla julafton med min sida. Det gör ju heller inte deppigeten mindre.
Nu kan man ju då resonera som så att eftersom det varit en så bra och mysig helg med allt vad den har inneburit, borde jag väl kunna fokusera på det i stället för att sitta här och vältra mig i självömkan. Ska bara komma på hur...
Får väl lägga mig i soffan och läsa lite William Faulkner - Det allra heligaste, då fokuserar jag väl förhoppningsvis på den ett tag.
God Natt
Denna veckan har verkligen gått löjligt fort. Känns fan som om det var typ i förrgår man låg här och glodde på Metallicadokumentären, fast det alltså var en hel jävla vecka sedan!
Sonen frågade mig i torsdags om jag ville att det skulle vara en annan dag. Svaret jag gav, nämligen att det gärna fått vara tisdag, upplyser ju om att något är seriöst fel...För att förtydliga menade jag alltså i examensarbetesyfte, jag hade gärna tagit emot fler dagar veckan som varit, den har verkligen gått i det hektiska tecknet. Har även hunnit med att vicka.
Nästa vecka kommer även den att gå i examensarbetets tecken, plus jobba helgen.......................................
Desutom ingen son vilket faktiskt känns för jävligt, är skitdeppig för det nu!
När jag är så deppig följer även en massa konstiga neuroser, jag börjar se faror över allt, för sonen alltså. Börjar måla upp scenarier om vad som till exempel kan hända när han går till och från skolan os.v. Jo, jag har en ganska påtaglig dödsångest å hans vägnar med jämna mellanrum och det är skitjobbigt.
Denna ångst kommer oftast när något har varit bra, det är väl förstås då lyckan blir så påtaglig att man blir så rädd att förlora den antar jag...
Igår var föräldrarna här, vi åt god mat, drack gott glögg och vin och bowlade - jag slog t.o.m. två strikes! Favorit i repris från förra julbowlingkvällen var min pepparkakscheesecake som faktiskt är så god att jag har svårt att förstå att det är jag som bakat den. Huvudrätten bestod av en qourngryta som blev mycket uppskattad och var lättlagad så den lär ju återkomma på vårt middagsbord.
Idag köpte vi gran och klädde den - blev så fin. NU är här verkligen komplett julmys hemma! Saknas då bara sonen nästa vecka...
Jag var i även i stan i eftermiddags och köpte de första julklapparna som nu ligger inslagna under granen och väntar på att bli uppslitna av ivriga fingrar.
Sonen ska förresten fira jul med sin pappa i år så det blir lilla julafton med min sida. Det gör ju heller inte deppigeten mindre.
Nu kan man ju då resonera som så att eftersom det varit en så bra och mysig helg med allt vad den har inneburit, borde jag väl kunna fokusera på det i stället för att sitta här och vältra mig i självömkan. Ska bara komma på hur...
Får väl lägga mig i soffan och läsa lite William Faulkner - Det allra heligaste, då fokuserar jag väl förhoppningsvis på den ett tag.
God Natt
Kommentarer:
Trackback