oktoberskorpion

Jag har ju (till sambos och sons stora förtret) en förkärlek för Alcazaar och i min powerwalkspellista för dagen låg Crying at the discoteque (stavas det så? ser konstigt ut) När den kom på fick jag en sådan underbar flashback till första gången (tror jag) vi var i Rom, eviga, älskade, fina, vackra, och förtrollande Rom. Vi hade i våra nästan hallucinerande svettattacker pga. ofantlig värme hittat ett café med luftkonditionering vid Piazza Venezia och hade precis beställt in iskalla, så kalla att de var helt immiga, Smirnoff Ice när Alcazaar började ljuda i högtalarna. Det var fullkomlig lycka och jag minns det som om det var nu.

Jag MÅSTE tillbaka till Rom mycket snart. It´s where my heart is.