oktoberskorpion

Läser om underbar lycka i någons blogg. Det är sådan lycka som utstrålar enorm tacksamhet till livet, som gör att läsaren blir varm i hjärtat. Det är ofattbart att denna lycka aldrig mer kommer att finnas. Bloggskriverskans barn mördades igår och hon själv kämpar för sitt liv med svåra skador.

Jag är kanske sjuk i huvudet som läser hennes blogg i efterhand. Kan inte hjälpa det, jag blir oftast lite besatt av ofattbara tragedier. Jag tror att vi människor funkar så, trots att vi mår så fruktansvärt dåligt samtidigt och efteråt. Jag mår illa och har kramp i hela kroppen. Hur fan kan sådant hända? Va fan händer med oss människor då vansinnesdåd efter vansinnesdåd läggs på hög i våra medvetanden.

Det känns som om man måste uppskatta varje steg man får möjlighet att ta i den här jävla världen. Ibland känns den fan som pure evil. Eller så kan man välja att se allt det vackra som lever sida vid sida med det onda men tyvärr så känns, "Kärleken övervinner allt" så jävla utslitet  och meningslöst just nu, för inte fan hjälpte det henne.

Just nu vill jag bara samla alla jag håller av och älskar och aldrig någonsin släppa dem ur sikte.