Kaffekuriosa
I kaffets ursprungsregion vid Afrikas horn heter kaffeplantan, -bönan och -drycken bun, bunna, eller liknande (tigrinska, amhariska och andra etiopiska språk). Ordet bunn används också i arabiskan, men drycken kallas vanligen för qahwa [qɒhwæ]. Det ordet spred sig tillsammans med drycken först till Persien och Turkiet (kahve) och sedan till Italien och på andra vägar till Europa. Där ersattes sekvensen [hw] eller [hv] med [f:], så att det blev [kaf:e] i italienskan liksom även i svenskan. Närmare originaluttalet kunde man inte komma. Européerna gjorde sedan drycken och dess namn - ett av de mest spridda internationella orden - känd i alla delar av globen som araberna ännu inte hade nått. Den finska formen kahvi, som är inlånad från svenskan, är mer lik det turkiska uttalet.
Kaffebusken växer vilt i Etiopen där den har sitt ursprung. Kaffebusken hämtades därifrån till Arabiska halvön där den odlades. Kaffebönorna exporterades till övriga världen från hamnen i Mocka vid rödahavskusten i Jemen. Därför kallas också drycken "mocka". (Mocka är den arabiska benämningen på samma ort, som på svenska kallas Mecka.)
I Konstantinopel fanns de första kaffehusen i mitten av 1500-talet. Till Europa kom drycken när ottomanska riket spred sig uppåt på balkanhalvön.I samband med den ottomanska belägringen av Wien 1683, då den ottomanska armén förlorade och lämnade flera hundra kilo kaffe efter sig, kom kaffet till Centraleuropa för första gången.
Stockholm hade ett femtiotal kaffehus i början av 1700-talet. En tid efter introduktionen i Sverige blev kaffedrickande förbjudet, och blev någon ertappad med kaffedrickande utdömdes böter. Efter några år hävdes förbudet.
(Källa: Wikipedia)
Då tackar och bugar jag inför "turkarna" som försåg våra nordliga delar med denna underbara dryck.