Äntligen är denna dagen över. Det låter för fan för jävligt att önska bort dagar men fan, denna har bara varit jobbig från början till slut. Några få ljusglimtar var att stiga av stadsbussen på Fridhemstorget och veta att man snart kunde stänga dörren om sig och lägga sig i soffan hemma. Nästa ljusglimt var när sambon kom med burritos, nachos och guacamole. Hungern var hundraprocentig! Herregud, hur fan blev texten såhär stor??? Vilken tangent tryckte jag på egentligen? Fast man ser ju iofs bättre vad man skriver såhär på nattkvisten med mycket trötta ögon. Gårdagen och natten blev oväntat megaberusad. Började familjärt hos föräldrarna med mat, dryck, samtal och dart. Mysigt. Sen började klockan gå mot 24 och sonen ville då sova över. Jag visste ju att mina kära vänner som bor nära föräldrarna hade fest så varför inte titta in när man ändå var barnledig och härligt igång. Efter en skön promenad genom ett öde villaområde i underbart väder trillade vi då in i ett dukat garage och världens fyllefest med underbara vänner. Jag blev dock inte jättelångvarig utan uppsökte sonen i familjens säng runt klockan två. Värdinnan stupade i säng halvsex så nog fan har där varit livat utan mig. Och idag har man då mått som man förtjänar, det vill säga för jävligt men nu sitter jag själv i soffan med laptopen i knät och mår faktiskt ganska behagligt då huvudvärken och illamåendet försvunnit. Och jag kan precis när jag vill gå in och fläka ut mig i min egen säng och vakna när jag vill i morgon utan att vara bakfull. Med lite kontraster upptäcker man riktig livskvalitet.

Update: såg nu när jag publicerade inlägget att texten inte blev större då, bara annorlunda, ok.