oktoberskorpion

Nyss hemkommen från det senaste halvårets andra vistelse med sonen på Mas. Helt jävla sick, i vintras låg vi en vecka för Stafylokocker och operation och i torsdags var det alltså tid igen men denna gången för en fortfarande oidentifierad öroninfektion av den allvarliga sorten. På onsdag ska vi på återbesök för den senaste åkomman och på måndag är det återbesök med röntgen och blodprover för att se så att benet är återställt efter operationen i vintras samt för att se så att Stafylokockerna är helt borta. Kan vi få slippa Mas sen eller ska de ha en ständigt stående säng för oss? Sonen har fan snart varit inskriven på alla jävla avdelningar där är.
Fan va det är skönt att vara hemma!

Kanske har jag min sista vecka i Skurup framför mig. Får väl besked i dagarna om vikariatet fortsätter, delade känslor faktiskt. Det är ju tryggt att stanna året ut men samtidigt är högstadieungdomar i yngsta laget, i alla fall sjuorna som stundtals suger all livslust ur en. Men framförallt är det ju ämnena jag undervisar i, jag vill ju ha mina egna ämnen, som man kan och brinner för, det är ju faktiskt väldigt avgörande för hur situationen upplevs.
Missade ju avslutningen i fredags och mitt hjärta blödde då jag senare pratade med kollegan som berättade att eleverna hade köpt en vacker bukett blommor och en present till mig. DÅ älskar man dem högt och jag önskar så att jag kunnat ta emot gåvorna in person.

Ja ja, tiden får utvisa framtiden. Nu ska jag droppa ättikssyra i örat på sonen, det är nog jävligt härligt när han har ett hål på trumhinnnan. Mumma!