Slinka
Innan jag gick till jobb idag ville jag skjuta mig själv hårt så jävla bakis jag var. När jag gick till jobb (hur fan kan förresten vara så jävla dum att man beslutar sig för att gå en ca 25 minuters promenad till jobb när man är bakfull så att man skakar?) ville jag skjuta mig själv hårt. När jag kom till jobb ville jag skjuta mig själv hårt. Och så höll det på i några timmar, tills Iprenen började verka och jag fick mat. Hur fan kan man förresten vara så jävla dum att man bara äter två bananer och lite cashewnötter på en hel dag och sen börjar pimpla en massa vin och sen äter man inte efter det heller. Sen äter man ingen fukost heller utan går till jobb som ett fullständigt ras. Men tack K för en mycket kort och behaglig arbetsdag!
I eftermiddags återvände två härliga människor som varit förrymda till huvudsstaden under fyra års tid, till Malmö. Med sig hade de ju förstås även lilla sonen, charmtrollet M och David Brent - chihaua (hur fan stavas det egentligen?) som är sådär underbart störd. De bor numera bara några minuters gångväg härifrån och har en underbar balkong med eftermiddags och kvällssol som jag är så jävla inihelvetes avundsjuk på. Jag är iofs avundsjuk på alla som överhuvudtaget har en balkong. Även på dem som bara har en fransk balkong.
Förresten så är förra inlägget skrivet av en gästbloggare som lyckades formulera sig skitbra i sin premiär som bloggare. Jävligt insiktsfull beskrivning av mig måste jag säga. Jag har inget att vare sig anmärka på eller tillägga.
Det är nog fan jag i ett nutshell.
I morgon jobbar jag min sista dag på sexdagarsveckan sen är det semester för mig med ett tag. PUH