I ett regnigt Malmö
Är jag T-R-E-T-T-I-O-F-Y-R-A år GAMMAL.
Som min kära vän sa på mobilsvararen, vi börjar bli gamla och de grå börjar komma. Fast än så länge har jag inte hittat några grå, enbart ett jävligt ostyrigt svall. Det lever liksom sitt eget liv och vill absolut inte rätta in sig i ledet. Kanske en påminnelse om hur man bör leva...
Vem fan avgör förresten egentligen när man är för gammal för något? Blir man någonsin för gammal för något om man bortser från fysiska förutsättningar? Är det någon outtalad samhällelig norm som säger ifrån när man ska back off? Jag funderar faktiskt ofta på dessa frågor och undrar stundtals hur omvärlden ser på mig.
Härom veckan var jag på, SOLO och letade efter de perfekta svarta caprijeansen. De hade inga svarta men försäljaren ville gärna visa ett par, Evisu som var typ strategiskt slitna och väldigt, too much på något sätt, de var butikens stolthet sa han.
Jag log och sa att de kanske hade kunnat vara aktuella om jag var tio år yngre. Han menade då på att han blev ledsen när han hörde någon säga så och vi diskuterade detta en stund.
Denna försäljare var mellan 25 och 30, fast nog mer åt 25-hållet och jag undrar om han fortfarande hade tyckt likadant om han var 34. Nu är jag väl inte direkt representativ för en ålderskonservativ klädstil och klär mig oftast tio år yngre än min ålder, om man nu ska kategorisera. På senare år har jag nog dock ändrat uppfattning om vad som klär och inte. Men har detta med åldern och göra eller har detta med mina förändrade personliga preferenser att göra, eller är det en mix av båda?
Jag vill gärna säga precis som försäljaren då jag anser att samhället fortfarande är aningen för åldersfixerat och ålderskategoriserat och då återstår egentligen endast frågan, varför tyckte jag inte att Evisujeansen var snygga?
Som min kära vän sa på mobilsvararen, vi börjar bli gamla och de grå börjar komma. Fast än så länge har jag inte hittat några grå, enbart ett jävligt ostyrigt svall. Det lever liksom sitt eget liv och vill absolut inte rätta in sig i ledet. Kanske en påminnelse om hur man bör leva...
Vem fan avgör förresten egentligen när man är för gammal för något? Blir man någonsin för gammal för något om man bortser från fysiska förutsättningar? Är det någon outtalad samhällelig norm som säger ifrån när man ska back off? Jag funderar faktiskt ofta på dessa frågor och undrar stundtals hur omvärlden ser på mig.
Härom veckan var jag på, SOLO och letade efter de perfekta svarta caprijeansen. De hade inga svarta men försäljaren ville gärna visa ett par, Evisu som var typ strategiskt slitna och väldigt, too much på något sätt, de var butikens stolthet sa han.
Jag log och sa att de kanske hade kunnat vara aktuella om jag var tio år yngre. Han menade då på att han blev ledsen när han hörde någon säga så och vi diskuterade detta en stund.
Denna försäljare var mellan 25 och 30, fast nog mer åt 25-hållet och jag undrar om han fortfarande hade tyckt likadant om han var 34. Nu är jag väl inte direkt representativ för en ålderskonservativ klädstil och klär mig oftast tio år yngre än min ålder, om man nu ska kategorisera. På senare år har jag nog dock ändrat uppfattning om vad som klär och inte. Men har detta med åldern och göra eller har detta med mina förändrade personliga preferenser att göra, eller är det en mix av båda?
Jag vill gärna säga precis som försäljaren då jag anser att samhället fortfarande är aningen för åldersfixerat och ålderskategoriserat och då återstår egentligen endast frågan, varför tyckte jag inte att Evisujeansen var snygga?
Kommentarer:
Trackback