Bambi på hal is
Alltså FAAAN! Jag är så jävla missnöjd med min tillvaro just nu. Deppigheten bara sköljde över mig nyss. Tittade ut och det var nästan vårljus, sådant där karakteristiskt vårljus du vet...eller? Ja, iaf sådant som gör att det ska spritta i kroppen av förväntan på vad som komma skall, man ska ha energi för 5 stycken elitmaratonlöpare, man ska vara kärnfrisk, snygg, smal och ha en komplett vårgarderob. Man ska ha tjugotusen vänninor att fika med dagarna i ända och man ska vara jätteambitiös och framgångsrik i jobbet eller studierna...helt jävla enkelt, man ska vara så inihelvetes jävla drygnöjd med sitt jävla liv som det bara går att vara i en perfekt jävla värld!
Sambon ringde nyss och sa ordagrant att, "det fan inte är vår ute iaf" och det känns ju bra :)
Jag önskar så att jag hade varit en människa som var lite företagssam på förhand. Jag skjuter verkligen allt framför mig tills det inte finns någon tid att laborera med. Oftast blir det som ska göras dock bra i slutändan, i mitt fall då nästan uteslutande studiegrejer, men framkallar samtidigt ångest och otrevligheter under den olaborerbara tiden som medges. Dessutom är det ju inte bara jag som drabbas, omgivningen får ju många gånger stå ut med en surkärring utan dess like och detta ska omgivningen egentligen inte behöva stå ut med!
Min ångest beror i nuläget då mycket på att jag har lektioner att planera till nästa vecka, men som jag inte orkar ta tag i nu och därför växer ångesten varje gång jag tänker på det. Så den där framgången i jobb eller i studier känns inte så nära just nu.
Men vet du! Nu jävlar ska jag gå in och duscha, det var ett tag sedan i förkylningsdimman. Efter det ska jag gå och handla lite mat och mataktigheter (nyttigt!), behövs fyllas på i förråden här. Efter det känner jag mig förhoppningsvis lite mer meningsfull och kan KANSKE fundera lite över lektionerna...KANSKE.
Sänder en tanke till sambons systers pojkväns mamma och hela familjen och förbannar mig själv över att jag sitter här och tycker synd om mig själv när tillvaron för folk omkring mig håller på att rämna.
Nu kom posten, PÅÅSST!
Sambon ringde nyss och sa ordagrant att, "det fan inte är vår ute iaf" och det känns ju bra :)
Jag önskar så att jag hade varit en människa som var lite företagssam på förhand. Jag skjuter verkligen allt framför mig tills det inte finns någon tid att laborera med. Oftast blir det som ska göras dock bra i slutändan, i mitt fall då nästan uteslutande studiegrejer, men framkallar samtidigt ångest och otrevligheter under den olaborerbara tiden som medges. Dessutom är det ju inte bara jag som drabbas, omgivningen får ju många gånger stå ut med en surkärring utan dess like och detta ska omgivningen egentligen inte behöva stå ut med!
Min ångest beror i nuläget då mycket på att jag har lektioner att planera till nästa vecka, men som jag inte orkar ta tag i nu och därför växer ångesten varje gång jag tänker på det. Så den där framgången i jobb eller i studier känns inte så nära just nu.
Men vet du! Nu jävlar ska jag gå in och duscha, det var ett tag sedan i förkylningsdimman. Efter det ska jag gå och handla lite mat och mataktigheter (nyttigt!), behövs fyllas på i förråden här. Efter det känner jag mig förhoppningsvis lite mer meningsfull och kan KANSKE fundera lite över lektionerna...KANSKE.
Sänder en tanke till sambons systers pojkväns mamma och hela familjen och förbannar mig själv över att jag sitter här och tycker synd om mig själv när tillvaron för folk omkring mig håller på att rämna.
Nu kom posten, PÅÅSST!
Kommentarer:
Trackback