Jag orkar inte mer än att konstatera
att folk blir ihjälskjutna på gågatan, några hundra meter ifrån där sonen och jag befann oss när det hände. Herregud, hur fan reagerar ett barn på att se någon bli skjuten i huvudet mitt på ljusan dag, i sin hemstad där man tryggt går och shoppar och lever sitt dagliga liv?
Jag orkar heller inte annat än bara precis konstatera att att en bunke asterrorister spränger tunnelbanor, bussar och människor åt helvete. Jag vill fan inte veta mer eller prata mer om denna jävla sjuka värld vi lever i. Kan vi inte bara få lugn och ro? Och jag är inte någon hjärtlös pantad oengagerad stackars ovetande liten människa, jag är så engagerad i världens hela elände att jag bara inte orkar mer just nu. Det gör för ont att tänka på helt enkelt, och jag orkar inte ha ont mer just nu!
Istället ska jag lägga till en minnesvärd kommentar på listan över sådant man kan skratta sig lycklig över att få höra. Den är väldigt lik den underbara som fälldes av powerwoman till sin hund. Denna gång var det en mamma, som liksom oss övriga omkringboende antagligen var enormt trött på att höra sin dotter skrika nonstop i falsett ute på gården. Och när då dottern trotsade tillsägelsen om att sluta skrika och komma in, skriker den antagligen mycket uppgivna mamman genom fönstret, " Slutar du inte skrika och kommer upp NU, kommer JAG ner och sliter ut stämbanden på dig". Kan man göra annat än att le stort när man får förmånen att både bevittna och höra något sådant? NOPE!
För övrigt försökte jag kompensera snart en veckas träningsbortfall med en uppfriskande joggingrunda på en sisådär 7-8 km, mycket skönt! Dessutom föll det sig så roligt att den blev istället för öl i trädgården, här är det verkligen tvära kast som gäller!
Ölen sparar vi tills i morgon då sambon börjar sin semester, kändes mer relevant på något sätt!
Allt jag ville säga
glömde jag i kväll
Allt jag ville vara behöll jag
alltid för mig själv...