Jag blir så jävla trött!
Måste det ligga ett täcke av elände över allt omkring oss? Kan man inte bara vara bekymmersfri, lycklig och glad? Måste irritationen smyga på hela jävla tiden? Är detta tidens anda?
Kan man få en manual om hur man lever ett lyckligt och innehållsrikt liv med lite lagom friktion, en sådan som enbart är hälsosam!?
Vidare är JAG jävligt irriterad på människor som tycker att det är helt legitimt att spränga oskyldiga människor i luften, för detta gör nämligen att vår inbokade Rom resa nu ifrågasätts på grund av rädsla!
Kalla mig hur jävla egoistisk som helst, men man ser ju oftast om sitt eget hus först och nu drabbar det MITT hus, för att yttrycka sig metaforiskt.
Bort tungsinne, bort! Nu ska jag gratulera min brosson på halvårsdagen, då ska man vara glad! :)
"Ni undrar varför jag är som jag är. Jag undrar varför jag inte får vara det"
Jonas Gardell